Sen var det dags att dra igång! Som Rickard Ohlsson i sin mys-lediga manchester kavaj kan ha sagt i den traditionella frågesporten ’’Vem vet mest’’.Jag har never ever intresserat mig kring detta program. Att svara på frågor och därmed bli bedömd utifrån om man har rätt eller inte är ej min typ utav favoritaktivitet.  Det liknar situationer i verkliga livet, hur man ständigt ställs mot väggen med tankar kring frågor man inte kan söka svar på. Om man inte vet svaret man bör veta så släcks en lampa och tillslut är man ute ur leken.

Orättvist med tanke på att människor inte bör dömas efter kunskap, jag tycker betydelse skall mätas via hjärtats förmåga att kommunicera. Det är så vi är byggda.

En kväll när jag promenerade hem från en uppe-sittar-under-fläkten-kväll-med-brudarna så funderade jag kring hur världen hade sett ut ifall alla som existerade var blinda.Om vi ingen syn hade skulle våra åsikter och vår närhetskapacitet bli ett av dem starkaste banden som knöt oss tillsamman. Kärlek skulle främst handla om att omges utav någon som sätter guldkant på känslor, någon man kunde ha i sin närhet och känna sig till rätta med. Man kanske inte skulle ha så mycket åsikter kring folks utseende och inga omedvetna fördommar skulle ha exsistans. Skulle jag kanske älska mig själv mer om jag inte kunde se mina brister och celluliter?

Det skulle vara lättsamt, smaka på ordet: Lättsamt, enkelt. Lättsamt är bekvämt och behagligt. Vi måste forma våra dagar så, kortsiktigt planera vad vi skall göra historik utav för att igenom förtur hitta en balans till det lättsamma.