SMAKLEKEN - EN BARNSLIG LEKTION I TILLIT

 
(OBS! har du ett snuskigt sinne kan första stycket av denna text missförstås och du bör omedelbart sluta läsa redan nu.)
 
 
Gå nu in i momentet då just du sitter på en köksstol med en grön yllehalsduk som ögonbindel. Du försöker tjuvkika lite och du skymtar två kamrater viskande och tisslande med händerna för munnen och blickarna djupt in i skafferiet.
 
Du säger: '' Jag vill inte ha något äckligt''
De säger: ''nejrå, såklart inte.''
 
Sedan är det dags, de ber dig hålla för näsan och för in en tesked i din mun. En smak utav grillkrydda, vaniljsocker, kakao och ketchup sprider sig över tungan och en kvällning senare står du över diskhon och spyr medans de andra skrattar och dina tårar rinner pågrund utav plötsligt obehag.
 
''Vadå nejrå, såklart inget taskigt??''
 
 
haha, ja, om ni inte redan har fattat det så pratar jag naturligtvis om smakleken i detta inlägg.
Ni minns ju den sen när vi va små och man hade en eller två klasskamrater på besök hemma och stunden kom då man hade riktigt tråkigt. Då var det alltid någon träskalle som kom på att ''ja vet! vi kör smakleken.''
 
Så, av någon lite skrattretande anledning skulle vilja ta med mig det ursprungliga syftet med denna lek nu tio år senare och föralltid i framtiden. Jo visst, det busiga var väl att gissa vad man smakade på och hur facinerande det var att inte känna smak medan man höll för näsan. Det är här någonstans jag vill komma till meningen med detta inlägg. För om man går till botten med det hela så är smakleken bara ett helt stort fläskigt tillitstest!
 
Du kan inte kräva att en vän är dig helt sann alla lägen, bara detta. Så när du blandar in dina egna känslor och sätter dem på spel i någon annans händer, är de det största sorts testet tillit någon kan få. Nu i fortsättningen har jag lärt utav smakleken. Jag tar inte chanser där jag sätter mig själv ensam ovetandes utav vad mina vänner gör när jag inte ser, för att sedan få alltihopa som en smäll på käften. Jag undviker det via att inte ljuga och när dem frågar mig:
 
''du gör inget taskigt va?''
så svarar jag med sanning: ''nejrå, såklart inte.''
för att sedan i smakleken be dem att ej hålla för näsan och ge dem en tesked ordentligt fylld med kolasås istället.
För mig kan man lita på minsan.
 
 
 
 

Kommentera här: