Barfota, känna den nakna huden möta kylan när du tar ett kliv i årets snö som precis föll mot höstmarken. Att känna hur naturens vita kristaller smälter utav din värme. Det första mötet känns helt rätt, men om du stannar upp nu må det innebära smärta. Efter varje första kliv måste du fortsätta att gå, du vet inte alltid i vilken riktning, men fortsätt ändå. Ditt hjärta kommer leda dig dit du ska, du vet inte vart, du har ingen aning, bara en sak är säker, allt kommer bli bra! Runt om dig finns dimman som skapats när dina andetag smekt den kalla luften, det är så kallt i din omgivning att du nästan tappat hoppet om att den skall försvinna,

som om den finns där föralltid för att kyla ner dig.

 

När du hamnat där, i kylan som du själv skapat... hur, lyckas du dig därifrån? du kommer tvivla på dig själv, men fortsätt fortfarande att gå, fot efter fot. Då det märkligaste nu är att du är den ända människan på denna jord som kan förändra detta, du, dig själv, öppna på hjärtat. Snön kommer smälta, när du minst anar det, ljuset från solens strålar kommer blända dina ögon och ge det hjärta du en gång trodde var av stelt is tid att tina fram, i sin takt.